Klara

tjuvtittat.se

Rubriken sammanfattar egentligen min dag ganska väl. Den började med att jag "pluggade" och åt samtidigt.. sedan tjötade jag i telefon. Köpte snygga och rejäla regnkläder som tål både vind, vatten OCH 2 brutal segling. Rött och fint är det, känner mig mer och mer som Columbus ättling ju mer dagarna går.

Dansade runt på två dansklasser idag också, klassisk balett med en rysk avdammad ballerina och en underbar pianist. Helt underbart, ett två tre grand plié! Sedan var det jazz som gällde och som vi jazzade loss rejält. Syret tog slut både i både mina lungor och i danssalen. Men alla kom därifrån överlevde, tack och lov.

Milla fyller 18 år idag! 18 ÅR!!!!!!!!! HELT GALET MYCKET. Grattis gamilng

ps. Sverige importerar tre gånger Sveriges yta och slänger 1 gånger sin egen yta i matmängd varje år. Det är ju vidrigt, vi är svin. ds 

Nu när jag nu halvt flyttat ut ur huset och sköter en egen lya tänker man på vissa saker annurluna. Jag kan tillexempel gå till ICA och köpa en disktrasa utan att känns det minsta konstigt... Det är något visst med vuxenpoäng. Och olika saker är olika rankade i vuxenhetsskalan.

Att ha sin ost i en ostkupa är ger VÄLDIIIGT många vuxenpoäng! Men något som många av mina vänner börjat skaffa - jag är inte riktigt så mogen ännu - som också ger många vuxenpoäng är att de skaffa sig sitt egna ICA-kort. Och spara käcka små rabattkuponger, och dessutom komma ihåg att ta med sig dem till affären. 

Jag blir heller inte förvånad om någon säger att de måste städa, tvätta, handla och laga mat istället för att umgås. För ett års sen hade jag skrattat, för det är ganska komiskt egentligen... men nu är det plötsligt elt normalt.

Ha det så bra nu ska jag undersöka Wettex nya material och Yes sjukt grymma nya formula som tar bort fläckarna på mindre än EN sekund. PÖSS

 

10 december 2009
Grenada, St. George

Hejsan svejsan!
Nu efter 4 dagar i hamn känns allt väldigt gött! Vi har hunnit med väldigt mycket, bland annat en busstur runt den fantastiska ön som är fylld av regnskog, cacao och muskotnöt. En dyktur i ett korallrev, lyssnat på massa reaggemusic, ätit nutmeg-glass, kokosnöt, blivit av med lössen (TACK OCH LOV) och tillsist hängt på en Karibiskö i juletider. De é najs!

För stunden sitter jag och mina vänner på nav-taket där vi till allas lycka har upptäckt att det finns trådlös internetuppkoppling! Vi sitter här i mörkret och ser ut över den vackra hamnen, känner lukten av kryddor och värmen från solen (och maskinrummet för fläkten blåste på oss när vi sitter här uppe...) Staden lyser upp himelen och regnskogen som man vet finns där bakom mörkter är fylld av mango, ananas, cacao och muskotmöt. Vi lyssnar på musiken som spelas på en bar på andra sidag gatan. Vi vet också att en och annan grenidian sitter och röker på i något gatuhörn, och att skabbhundarna springer på gatorna och att Viktors MP3 ligger i vattnet och skvalpar. Och hur mycket vi en saknar er där hemma så är det värt det. Hela den här resan är SJUKT rolig och äventyrsfull och alldeles alldeles UNDERBAR!

BÖRJA PÅ Den Seglande Gymnasieskolan!!!

Nu ska jag lägga upp några bilder som ni kan gotta er i!

Ajöss sweethearts

6/12-2009 Söndag
Dag 17 på Atlanten
Ankomst Grenada

 Tjoho!

Idag när man blev purrad(väckta) klockan halv fyra på natten för att ha vakt klockan fyra flög jag för en gångs skull upp ur kojen. Karibien, jag visste att idag var första gången på 16 dagar jag skulle få se hopp om att mänskligheten fanns kvar.

Jag jag kom ut på huvuddäck, lagom seg i kroppen och inte minst huvudet, fylldes min hela jag av glädje och insåg fort att vi har klarat det. Vi har korsat ett av världshaven och har Atlanten i ryggsäcken. Det pirrar fortfarande i magen! Obeskrivligt skön känsla. 

Efter femfikat, som bestod av havreflan, te och varma mackor, avlöset jag utkik och när jag stod där och kände den varma vinden blåsa i mitt ansikte och höra vågornas kluckande, det jag såg var olika nyanser av grått och svart, havet, himlen och Grenada! Grenada var som ett svart bergklump med tusentals ljus på som lyste upp himlen så fint! Åh, det är för sådana här stunder man går på den här skola.

I övrigt på vakten har vi bergat och avbeslagit segel, skämtat om spökerna i masterna och förberett förtöjningarna. När det var dags för vaktavlösning sjöng vi en omgjord variant på ”När vi gräver guld i USA”:

För alla oss som korsat atlanten visat att det går
Seglat i 16 dagar, rakt väster uuuut!
And so on

Direkt efter vakten rusade alla in i byssan(köket) för att käka söndags frukost bestående a v bacon, prinskorv och ägg. Sedan begav sig vakten ner i Sotora mässen (samlingssal typ) och vi kollade på dagens avsnitt av advendskalendrarna. Först allas favorit: Mysteriet på Greveholm, sedan Sunes Jul, och tillsist Pelle svanslös jul.

 Nu ligger jag i min koj och uppdaterar er om att JAG HAR KORSAT ATLANTEN!
Om 10 minuter kommer lotsen ombord och sedan är det full fart in till St. Gorge som gäller.

Skepp och hoj! Kramar från Klara 

ps. Tack Amanda och Adrian för den gulliga ”När du är på andra sidan Atlanten present”
Stencool, den sitter uppe i vår hytt nu!!!. ds

Kap Verde

Hej alla hemma i Sverige!

Jag befinner min nu i Kap Verde och har gjord det de senaste sju dagarna. Här på ön Sâo Vicente är det väldigt vackert och människorna är hjälpsamma och roliga. Maten är god men matbutiksutbudet har inte samma utbud som ICA Maxi direkt... allt i Sverige är lyx!

Andra dagen här tog vi en färja över till grannön Sâo Antao för att bergsvandra. Den ön var ännu vackrare och efter en taxitur kom vi till staden eller snarare samhället Ribera Grande. Där hade vi som första uppgift att hitta någonstans att bo, när vi väl hade hittat boende till alla grupper gick vi och åt. Jag åt pasta med fisk och skaldjur, det var väldigt gott, men det tog ungefär en timma att få maten och vi var vrålhungriga, så under tiden vi väntade tog Emilia upp en Nuscoburk (typ som Nutella) Vi alla blev som galningar, alla högg in med sina gafflar och åt som om vi inte sett mat på flera år. Det blir lätt så till sjöss, varje gång vi äter (var 4 timme) så är alla superduperhungriga.

Nåja, när vi hade käkat upp och kom tillbaka till hotellet tog vi oss en välbehövd siesta. Det var ett väldigt skabbigt hotell, med lite spindelnät, kackelackor och trasiga sängar, men det är så det är här..

Efter siestan gick min grupp som bestod av Emely, Loe och Max till en matbutik och bunkrade upp inför dagen därpå. Vi köpte bröd som liknade gigantiska korvbröd, Nusco, Mariekex, juice, vatten glass och massa yogurt. Sedan skulle vi och en annan grupp åka upp med en aluguer (taxi) till en gammal krat högt uppe över havsytan. Åkturen dit var bättre än balder! Det skumpade hit och dit och i varje sväng tutade chuffören ifall det skulle komma någon. Några gånger kom det en mötande bil och då skrek vi alla som stuckna grisar, för vi trodde verkligen vi skulle dö. Som tur var lever vi och när vi kom upp till toppen, ÖVER molnen var det balnd det vackraste jag någonsin sett.

Efter en lång natt med några få timmars sömn startade dagen med chips, mjuktbröd och Nusco i den mycket obekväma sängen, sedan startade bergsvandringen. Vi tog en taxi till ett ställe där vi visste att det kulle finnas ett vattenfall. Taxicuffören släppte av oss vid en kullerstensväg uppe i bergen och vi var ganska lost. Runt oss var det regnskog, berg och vacker natur. Bananplantor och sockerrör fanns det gott om här. Det kändes som att vandra omkring i djungeln! TIllslut mötte vi en urinvånare och han visade oss till vattenfallet. HELT UNDERBART!!! OBESKERIVLIGT

Sedan fortsatte vi och vi besteg ett litet berg. Men pauserna var många och välbehövliga i den stekande afrikanska hettan!!

I övrigt gillar jag Mindelo mycket mer än Safi. Kap Verde var som ”Africa light”. Helt perfekt, trevliga människor, lagom stor stad, bra telefonkiosker så man kunde ringa hem och höra några efterlängtade röste från SCHWEDEN, You name it.... Härlig strand också!!!

Bilder kommer sen när jag kommer hem ska ni se.

Nu väntar sexton dagar på Atlanten.

Puss och hej, leverpastej!

Från Klara the sailor aka. Columbus Klara ;)

10/11 2009

Hejhopp Sverige, vi befinner oss i tropikerna och det är 25 grader i vattnet – livet leker!

Nu har vi varit påmönstrade på Gunilla i 20 dagar, men vi har fått intryck och upplevelser som om vi hade varit borta i 20 år. Att lära sig på plats ger en annan inblick och man får ett annat perspektiv på saker och ting. Att umgås med 55 personer dag och natt på en båt gör också att man utvecklas och lär sig tackla människor och att acceptera andras vanor (och ovanor...). Alla är vi olika, det är något som är säkert!

När jag kom upp på däck efter frukosten imorse möttes jag av hav, hav och åter hav. Allas sjöben har växt ut och sjörutinerna har fallit på plats. Kockarna göder oss med god mat minst 6 gånger per dag och solen fyller på vårt behov av D-vitamin. Det enda vi har brist på är väl sömn, men det klarar man sig utan. Det gäller bara att ha rätt människor runt omkring sig. Antalet av de interna skämten växer, även sånghäftet av egenkomponerade visor som vi knåpar ihop inför vaktförfångning blir större för var dag som går. Styrbord höjde idag nivån på det hela genom att sjunga kanon.

Precis innan vaktförfångningen simmade, hoppade och busade det delfiner en meter ifrån skeppet. Lyckan var total och det var otroligt mäktigt att se fina delfinerna leka tillsammans och följa med i havets vågor. Jag kan lugnt sagt säga att det var bättre än Kolmården och min barndomsdröm, som så många andras, om att jobba som delfinskötare lever absolut kvar. Tack vare delfinerna var hela vakten på gott humör och arbetsstyrkans hat till att skrapa bort färg från däck var plötsligt helt bortglömd.

Under dagens lektioner har spanskaeleverna lärt sig skillnaden på preteritum och imperfekt och på sjömanskunskapen har vi alla lärt oss om block, tampar och hur man smörjer in med talj. Kanonkul!

Efter lektionerna var det middag som idag bestod av kyckling, ris och stark sås det smakade väldigt gott.

Ni ska veta att vi tänker mycket på er där hemma och att vi pratar ofta om er. Stunden då jag saknar er där hemma mest är när man sitter utkik under nattetid. Himlen är kolsvart, endast stjärnorna och månens sken lyser upp skeppet, marelden i vattnet glittrar och det enda man hör är havets vågor och vindens sus. Då tänker man på hur bra man har det hemma och hur mycket man borde uppskatta saker som man inte uppskattar. Och på hur bra alla ni hemma är! Man tänker också på hur lyckligt lottat man är att vara en av 43 elever på Den seglande gymnasieskolan. Och hur underbart det här äventyret är! Snart kommer vi hem från våran underbara resa och då ska vi berätta om allt för er.

Vi ses om 47 dagar, kram!

Klara Höglund, Styrbord

31 oktober 2009 DAG 11

Dagen startade med en tidig frulle för att sedan ställa upp på kajen och samlas. Vi tog en promenad till en skola, det tog 30 minuter. Alla kollar på oss vart vi en går och killarna på gatan ropar "relax" och "blondie from Sweden" och "I know Zlatan, do you?. Haha, som om?? Men anyway, väl på skolan tog alla elever emot oss med ett leende på läpparna och ett vänskapligt bemötande. Vi blev väl omhändertagna och jag fick bra intervjuvsvar till min fokus uppgift. . Flickor behöver ha vita heltäckande rockar i skolan men inte pojkarna, om flickor röker ses det som något ont men om killarna röker bryr sig inte folk. Mycket här i Marocko speglas i deras religion (islam) och det märks. Det blev en fotbollsmatch och vi blev utklassade- 10 – 1... Vi drack supersött te och någon grön fruktdryck + kaka!

Det kom några goa Marockoner till båten sen och vi fick visa dem runt. Det var trevligt och de tyckte vårt skepp "was really great".

Efter fikande och flummande hängde jag och Ellen med en av tjejerna hem. Vi blev körda av hennes pappa och två av de andra marockanska ungdomarna hängde med. Folket här är väldigt mycket mer gästvänliga och trevliga. De tar hand om varandra på ett helt annat sätt. De lever också enligt ett helt annat tempo. De lever inte efter kalendrar och klockan. De lever i nuet och kan njuta mer av livet!

Först åkte vi till stranden som var väldigt vacker och sedan åkte vi till ett utkiksställ som kallades "head of the snake". Det var en otrolig utsikt och jag och Ellen var gelt crazy. Killarna ropade "can I marry you?" Haha man blir verkligen utstirrad här det räcker med blont hår och blåa ögon – då är man väärldens läckerbit här. Vi såg åsnor på vägen och vi blev helt galna. Hela situationen, vi sitter och knör i en liten bil på Marockos gator, kamerans blixtrar bländar en stup i kvarten och överallt pratar folt arabiska eller franska. En helt vanligt skoldag?

Nja, går man på DSG så gör man.

Den lilla bilresan förtsatte hem till "nya staden" som är en mer mordern del av Safi. Där bodde tjejen vi skulle hem till och först kom vi in i garaget. I garaget var det massa verktyg och lite oliga fåglar. Sedan träffade vi hennes mamma och syskon. Det marocknska hemmet var annurlunda än jag tänkt mig. Det var väldigt välstädat och rent, det var högt i tak, men knappt några möbler och ingenting på väggarna. De bjöd oss på te och macka, nötter och kakor. Vi hade ganska brottom för vi hade lovat Brita att vara tillbaka på skeppet klockan 18. Men de lever som sagt inte efter samma tidsstress som vi gör. "30 minutes, dosen't matter!!" vi satt där och åt av det goda brödet som vi doppade i olivolja och honung och drack av det super söta (men goda) teet. Jag fick tre govor av familjen, jag vet inte riktigt vad jag ska ha det till med det var en väldigt vänlig gest!

Vi blev tillbaka körda till båten halv sju, och här till havs är det inte OK att vara sen så vi var jätte nervösa, men som tur var hade kapten varit med om liknande saker förr och han förstod oss och tyckte det var bra att vi mådde bra och hade kommit till båten.

Nu sitter alla i stora mässen, som är en samlingssal i skeppet, där vi oftast äter och där alla samlas osv. Imorgon är en ny dag och då ska vi till Ham Ramahamnajs. Det är en by med en känd marknad här i Marocko. Nu ska jag sova.

Hoppas allt är bra med er där hemma. Jag saknar er, men jag mår bra! Min mail adress har krånglat lite så jag vet inte om ni får mina mail men aa.. Det löser sig. Puss på er och godnatt!!<3<3

Hej alla mina antusiastiska bloggläsare!

Nu befinner jag mig i hamnstaden Cádiz i södra Spanien. Vi kom hit igår, helskinnade och väldigt glada. Efter förvånadsvisgod flygplatsmat landade vi vid 15 tiden. Stårlande solsken och perfekt värme mötte oss! Väl på båten fick vi instalera oss i våra hytter, bädda, lära oss arr sjöstuva, packa upp osv. Efter det var det dags för en efterlängtad måltid, ris kött och sås. Efter middagen myset vi på däck, kollade på fiskarna, skrev dagbok, dansade och spelade gitarr. Klockan 11 var det läggdags och det var VÄLDIGT skönt att sova.

Idag blev vi purrade klockan 07.00. Frukosten son bestod av gröt och mackor serverades kvart över 7. Sen var det upphissning av flagga
och uppställning. Klockan 9 var vi startklara för att inta Cádiz stad. Med bikini i ryggsäcken och sandeler på fötterna var vi redo att sola och shoppa, men ack... DET SPÖREGNADE. Men efter 20 minuters bussresa klarnade det upp och vi blev åter på humör.

Jag var i en 9personers grupp och vi gick runt på gatorna i den väldigt mysiga staden. Till lunch delade vi upp oss och jag, Max och Emelyåt den GODASTE paellan!! :D

Sen gick vi till stranden och badade i de ENORMA vågorna och konstaderade att detta är andra dagen av 2 månader och att Öckerö måste vara den bästa skolan i hela universum.

Tillbaka vid båten åt vi quinoa och köttgryta. Nu sitter vi på ett Internetcafé och schteker och  dricker lemonada. Jag säger bara att om det fortsättersåhär bra så kommer allt segla i hamn. HÖHÖ!

Puss på er och njut av bilderna.

PS ! VI HAR FÅTT VÅRA MAILADRESSER!!!!!    Maila mig på (inga bilder- det går via satelit och kostar ca. 100 tusen) MEN GÄRNA MASSA GULLIGA MAIL TILL:

[email protected]

[email protected]

 Jag & emely
 
UNDERBART!!

FLER BILDER PÅ FEJJAN!!!!

Skepp och hoj, imorgon har vi säkerhetsövningar hela långa dagen och på måndag seglar vi till Marocko. Sköt om er där hemma jag tänker mycket på er!

JAG UPPREPAR: [email protected]