Klara

10/11 2009

Hejhopp Sverige, vi befinner oss i tropikerna och det är 25 grader i vattnet – livet leker!

Nu har vi varit påmönstrade på Gunilla i 20 dagar, men vi har fått intryck och upplevelser som om vi hade varit borta i 20 år. Att lära sig på plats ger en annan inblick och man får ett annat perspektiv på saker och ting. Att umgås med 55 personer dag och natt på en båt gör också att man utvecklas och lär sig tackla människor och att acceptera andras vanor (och ovanor...). Alla är vi olika, det är något som är säkert!

När jag kom upp på däck efter frukosten imorse möttes jag av hav, hav och åter hav. Allas sjöben har växt ut och sjörutinerna har fallit på plats. Kockarna göder oss med god mat minst 6 gånger per dag och solen fyller på vårt behov av D-vitamin. Det enda vi har brist på är väl sömn, men det klarar man sig utan. Det gäller bara att ha rätt människor runt omkring sig. Antalet av de interna skämten växer, även sånghäftet av egenkomponerade visor som vi knåpar ihop inför vaktförfångning blir större för var dag som går. Styrbord höjde idag nivån på det hela genom att sjunga kanon.

Precis innan vaktförfångningen simmade, hoppade och busade det delfiner en meter ifrån skeppet. Lyckan var total och det var otroligt mäktigt att se fina delfinerna leka tillsammans och följa med i havets vågor. Jag kan lugnt sagt säga att det var bättre än Kolmården och min barndomsdröm, som så många andras, om att jobba som delfinskötare lever absolut kvar. Tack vare delfinerna var hela vakten på gott humör och arbetsstyrkans hat till att skrapa bort färg från däck var plötsligt helt bortglömd.

Under dagens lektioner har spanskaeleverna lärt sig skillnaden på preteritum och imperfekt och på sjömanskunskapen har vi alla lärt oss om block, tampar och hur man smörjer in med talj. Kanonkul!

Efter lektionerna var det middag som idag bestod av kyckling, ris och stark sås det smakade väldigt gott.

Ni ska veta att vi tänker mycket på er där hemma och att vi pratar ofta om er. Stunden då jag saknar er där hemma mest är när man sitter utkik under nattetid. Himlen är kolsvart, endast stjärnorna och månens sken lyser upp skeppet, marelden i vattnet glittrar och det enda man hör är havets vågor och vindens sus. Då tänker man på hur bra man har det hemma och hur mycket man borde uppskatta saker som man inte uppskattar. Och på hur bra alla ni hemma är! Man tänker också på hur lyckligt lottat man är att vara en av 43 elever på Den seglande gymnasieskolan. Och hur underbart det här äventyret är! Snart kommer vi hem från våran underbara resa och då ska vi berätta om allt för er.

Vi ses om 47 dagar, kram!

Klara Höglund, Styrbord

31 oktober 2009 DAG 11

Dagen startade med en tidig frulle för att sedan ställa upp på kajen och samlas. Vi tog en promenad till en skola, det tog 30 minuter. Alla kollar på oss vart vi en går och killarna på gatan ropar "relax" och "blondie from Sweden" och "I know Zlatan, do you?. Haha, som om?? Men anyway, väl på skolan tog alla elever emot oss med ett leende på läpparna och ett vänskapligt bemötande. Vi blev väl omhändertagna och jag fick bra intervjuvsvar till min fokus uppgift. . Flickor behöver ha vita heltäckande rockar i skolan men inte pojkarna, om flickor röker ses det som något ont men om killarna röker bryr sig inte folk. Mycket här i Marocko speglas i deras religion (islam) och det märks. Det blev en fotbollsmatch och vi blev utklassade- 10 – 1... Vi drack supersött te och någon grön fruktdryck + kaka!

Det kom några goa Marockoner till båten sen och vi fick visa dem runt. Det var trevligt och de tyckte vårt skepp "was really great".

Efter fikande och flummande hängde jag och Ellen med en av tjejerna hem. Vi blev körda av hennes pappa och två av de andra marockanska ungdomarna hängde med. Folket här är väldigt mycket mer gästvänliga och trevliga. De tar hand om varandra på ett helt annat sätt. De lever också enligt ett helt annat tempo. De lever inte efter kalendrar och klockan. De lever i nuet och kan njuta mer av livet!

Först åkte vi till stranden som var väldigt vacker och sedan åkte vi till ett utkiksställ som kallades "head of the snake". Det var en otrolig utsikt och jag och Ellen var gelt crazy. Killarna ropade "can I marry you?" Haha man blir verkligen utstirrad här det räcker med blont hår och blåa ögon – då är man väärldens läckerbit här. Vi såg åsnor på vägen och vi blev helt galna. Hela situationen, vi sitter och knör i en liten bil på Marockos gator, kamerans blixtrar bländar en stup i kvarten och överallt pratar folt arabiska eller franska. En helt vanligt skoldag?

Nja, går man på DSG så gör man.

Den lilla bilresan förtsatte hem till "nya staden" som är en mer mordern del av Safi. Där bodde tjejen vi skulle hem till och först kom vi in i garaget. I garaget var det massa verktyg och lite oliga fåglar. Sedan träffade vi hennes mamma och syskon. Det marocknska hemmet var annurlunda än jag tänkt mig. Det var väldigt välstädat och rent, det var högt i tak, men knappt några möbler och ingenting på väggarna. De bjöd oss på te och macka, nötter och kakor. Vi hade ganska brottom för vi hade lovat Brita att vara tillbaka på skeppet klockan 18. Men de lever som sagt inte efter samma tidsstress som vi gör. "30 minutes, dosen't matter!!" vi satt där och åt av det goda brödet som vi doppade i olivolja och honung och drack av det super söta (men goda) teet. Jag fick tre govor av familjen, jag vet inte riktigt vad jag ska ha det till med det var en väldigt vänlig gest!

Vi blev tillbaka körda till båten halv sju, och här till havs är det inte OK att vara sen så vi var jätte nervösa, men som tur var hade kapten varit med om liknande saker förr och han förstod oss och tyckte det var bra att vi mådde bra och hade kommit till båten.

Nu sitter alla i stora mässen, som är en samlingssal i skeppet, där vi oftast äter och där alla samlas osv. Imorgon är en ny dag och då ska vi till Ham Ramahamnajs. Det är en by med en känd marknad här i Marocko. Nu ska jag sova.

Hoppas allt är bra med er där hemma. Jag saknar er, men jag mår bra! Min mail adress har krånglat lite så jag vet inte om ni får mina mail men aa.. Det löser sig. Puss på er och godnatt!!<3<3