Klara

10 december 2009
Grenada, St. George

Hejsan svejsan!
Nu efter 4 dagar i hamn känns allt väldigt gött! Vi har hunnit med väldigt mycket, bland annat en busstur runt den fantastiska ön som är fylld av regnskog, cacao och muskotnöt. En dyktur i ett korallrev, lyssnat på massa reaggemusic, ätit nutmeg-glass, kokosnöt, blivit av med lössen (TACK OCH LOV) och tillsist hängt på en Karibiskö i juletider. De é najs!

För stunden sitter jag och mina vänner på nav-taket där vi till allas lycka har upptäckt att det finns trådlös internetuppkoppling! Vi sitter här i mörkret och ser ut över den vackra hamnen, känner lukten av kryddor och värmen från solen (och maskinrummet för fläkten blåste på oss när vi sitter här uppe...) Staden lyser upp himelen och regnskogen som man vet finns där bakom mörkter är fylld av mango, ananas, cacao och muskotmöt. Vi lyssnar på musiken som spelas på en bar på andra sidag gatan. Vi vet också att en och annan grenidian sitter och röker på i något gatuhörn, och att skabbhundarna springer på gatorna och att Viktors MP3 ligger i vattnet och skvalpar. Och hur mycket vi en saknar er där hemma så är det värt det. Hela den här resan är SJUKT rolig och äventyrsfull och alldeles alldeles UNDERBAR!

BÖRJA PÅ Den Seglande Gymnasieskolan!!!

Nu ska jag lägga upp några bilder som ni kan gotta er i!

Ajöss sweethearts

6/12-2009 Söndag
Dag 17 på Atlanten
Ankomst Grenada

 Tjoho!

Idag när man blev purrad(väckta) klockan halv fyra på natten för att ha vakt klockan fyra flög jag för en gångs skull upp ur kojen. Karibien, jag visste att idag var första gången på 16 dagar jag skulle få se hopp om att mänskligheten fanns kvar.

Jag jag kom ut på huvuddäck, lagom seg i kroppen och inte minst huvudet, fylldes min hela jag av glädje och insåg fort att vi har klarat det. Vi har korsat ett av världshaven och har Atlanten i ryggsäcken. Det pirrar fortfarande i magen! Obeskrivligt skön känsla. 

Efter femfikat, som bestod av havreflan, te och varma mackor, avlöset jag utkik och när jag stod där och kände den varma vinden blåsa i mitt ansikte och höra vågornas kluckande, det jag såg var olika nyanser av grått och svart, havet, himlen och Grenada! Grenada var som ett svart bergklump med tusentals ljus på som lyste upp himlen så fint! Åh, det är för sådana här stunder man går på den här skola.

I övrigt på vakten har vi bergat och avbeslagit segel, skämtat om spökerna i masterna och förberett förtöjningarna. När det var dags för vaktavlösning sjöng vi en omgjord variant på ”När vi gräver guld i USA”:

För alla oss som korsat atlanten visat att det går
Seglat i 16 dagar, rakt väster uuuut!
And so on

Direkt efter vakten rusade alla in i byssan(köket) för att käka söndags frukost bestående a v bacon, prinskorv och ägg. Sedan begav sig vakten ner i Sotora mässen (samlingssal typ) och vi kollade på dagens avsnitt av advendskalendrarna. Först allas favorit: Mysteriet på Greveholm, sedan Sunes Jul, och tillsist Pelle svanslös jul.

 Nu ligger jag i min koj och uppdaterar er om att JAG HAR KORSAT ATLANTEN!
Om 10 minuter kommer lotsen ombord och sedan är det full fart in till St. Gorge som gäller.

Skepp och hoj! Kramar från Klara 

ps. Tack Amanda och Adrian för den gulliga ”När du är på andra sidan Atlanten present”
Stencool, den sitter uppe i vår hytt nu!!!. ds

Kap Verde

Hej alla hemma i Sverige!

Jag befinner min nu i Kap Verde och har gjord det de senaste sju dagarna. Här på ön Sâo Vicente är det väldigt vackert och människorna är hjälpsamma och roliga. Maten är god men matbutiksutbudet har inte samma utbud som ICA Maxi direkt... allt i Sverige är lyx!

Andra dagen här tog vi en färja över till grannön Sâo Antao för att bergsvandra. Den ön var ännu vackrare och efter en taxitur kom vi till staden eller snarare samhället Ribera Grande. Där hade vi som första uppgift att hitta någonstans att bo, när vi väl hade hittat boende till alla grupper gick vi och åt. Jag åt pasta med fisk och skaldjur, det var väldigt gott, men det tog ungefär en timma att få maten och vi var vrålhungriga, så under tiden vi väntade tog Emilia upp en Nuscoburk (typ som Nutella) Vi alla blev som galningar, alla högg in med sina gafflar och åt som om vi inte sett mat på flera år. Det blir lätt så till sjöss, varje gång vi äter (var 4 timme) så är alla superduperhungriga.

Nåja, när vi hade käkat upp och kom tillbaka till hotellet tog vi oss en välbehövd siesta. Det var ett väldigt skabbigt hotell, med lite spindelnät, kackelackor och trasiga sängar, men det är så det är här..

Efter siestan gick min grupp som bestod av Emely, Loe och Max till en matbutik och bunkrade upp inför dagen därpå. Vi köpte bröd som liknade gigantiska korvbröd, Nusco, Mariekex, juice, vatten glass och massa yogurt. Sedan skulle vi och en annan grupp åka upp med en aluguer (taxi) till en gammal krat högt uppe över havsytan. Åkturen dit var bättre än balder! Det skumpade hit och dit och i varje sväng tutade chuffören ifall det skulle komma någon. Några gånger kom det en mötande bil och då skrek vi alla som stuckna grisar, för vi trodde verkligen vi skulle dö. Som tur var lever vi och när vi kom upp till toppen, ÖVER molnen var det balnd det vackraste jag någonsin sett.

Efter en lång natt med några få timmars sömn startade dagen med chips, mjuktbröd och Nusco i den mycket obekväma sängen, sedan startade bergsvandringen. Vi tog en taxi till ett ställe där vi visste att det kulle finnas ett vattenfall. Taxicuffören släppte av oss vid en kullerstensväg uppe i bergen och vi var ganska lost. Runt oss var det regnskog, berg och vacker natur. Bananplantor och sockerrör fanns det gott om här. Det kändes som att vandra omkring i djungeln! TIllslut mötte vi en urinvånare och han visade oss till vattenfallet. HELT UNDERBART!!! OBESKERIVLIGT

Sedan fortsatte vi och vi besteg ett litet berg. Men pauserna var många och välbehövliga i den stekande afrikanska hettan!!

I övrigt gillar jag Mindelo mycket mer än Safi. Kap Verde var som ”Africa light”. Helt perfekt, trevliga människor, lagom stor stad, bra telefonkiosker så man kunde ringa hem och höra några efterlängtade röste från SCHWEDEN, You name it.... Härlig strand också!!!

Bilder kommer sen när jag kommer hem ska ni se.

Nu väntar sexton dagar på Atlanten.

Puss och hej, leverpastej!

Från Klara the sailor aka. Columbus Klara ;)